onsdag 30 maj 2012

Mark Rothko - The Segrams Murals - Tate


Det är det närmaste jag kommer något som kan kallas gudomligt.

Var gång jag kliver in i Det rummet fylls jag av något. Detta rum är nollpunkten på jorden. Inne i rummet på Tate Modern i London bland dessa högst mystiska märkliga sugande krafter av röd färg - mestadels - i olika nyanser, skapas något i luften. Ett Något som åtminstone jag sugs fullständigt in i friktionsfritt. Ett omedvetet medvetande. En vibration som inte vibrerar. En sinnesförändring som ingen ser. Ett stillestånd i ständig rörelse. Jag begriper det inte. Och det är just det som är det underbara i detta stora hela - livet. Det finns inget att ta på. Inget att hänga upp sig på. Tyngdlagen, de fysiska lagarna har upphört, slutat att existera, lagt av. Allt flyter i detta rum. Tiden, som inte finns, står still och blir till ett hål av något stort rött ... ingenting. Universum öppnar sig och pressas åter ihop till en solitär materia där allt kanske var vår början och ... vårt slut? Jag tippar att det är så döden ter sig, precis innan det säger, "blink" ... en lättnad och en hoptryckning och inget mer.

Jag älskar det rummet. Jag får nosa på döden. Och det är skönt.

The Seagram Murals skapades av Mark Rothko och skulle hängas på restaurangen The Four Seasons som fortfarande kan besökas  i New York. Inte långt från MoMa i den rätt berömda Seagram Building som ritades av Ludwig Mies van der Rohe och Philip Johnson 1956. Färdig 1958. Rothkos tavlor hamnade aldrig i restaurangen. Han ville det inte. Om om nu funnits, och tavlorna hamnat på dess väggar, hade bland annat President Kennedy möjligen beundrat dem (eller avskytt dem) när han åt sin 45-årsmiddag där 1962. Vem vet, kanske han i så fall hade sett in och igenom tiden och upptäckt sitt kommande öde?



Men tavlorna hamnade aldrig på väggarna. De hamnade i London. På Tate Modern. Där står jag ibland och tänker på döden. Denna smala hinna som skiljer oss åt. Ingen direkt egensinnad tanke. Poeten Lorca sägs ha haft en besatthet av döden. Hans död blev en avrättning i ett dike. Kanske, vem vet, Leonard Cohen hittade rätt i sin tolkning av Lorcas "Pequeño Vals Vienès" (eg. på eng. Little Viennese Waltz) med strofen "There´s a shoulder where death comes to cry" som i en direkt översättning egentligen skulle vara "a shoulder for death to cry on" vilket spelar så liten roll här framför Rothkos tavlor medan vår egen Bellman med sin "märk hur vår skugga" säger oss att vi försvinner bort, likt skuggor, i en dimma, ut ur existensen och aldrig mer återvänder vi. Hur vi alla, djur som människor, under historien gång slängts ut på dessa "berg och slätter för att tumla om och leka, och vi lekte älg och lejon, fjäril, tiggare och gud" som Dan Andersson diktar, för att kanske på något vis rättfärdiga vår existens, trots att vi alla blir till stoff. Vad vet jag? Vad visste Bellman?Jag, Dan, Lorca, Cohen, Rothko, Bellman och du? Vad vet vi?

Under sommaren -11 läste jag Jung och Mäster Eckhardt. Det förvånade mig inte när jag läste någonstans att Rothko läst en del Jung. Han, Rothko, ska ha sett sitt måleri som en filosofisk akt.

Seagrams Murals.

Peter Frisk

söndag 27 maj 2012

Visions of Space - dokumentär om arkitektur

En dokumentär av konstkritikern Robert Hughes. Hughes kom att intervjua Hitlers arkitekt Albert Speer två år innan denne dog. Här tar han ett grepp om tre 1900-talsarkitekter: Albert Speer, Antonio Gaudi och Mies van der Rohe:

 

Gerhard Richter under arbete

Hitta två fina klipp på Youtube där vi ser en av de riktigt tunga ännu levande mästarna inom konst utföra sitt värv: Gerhard Richter:



Sam Francis på Youtube

Hitta en film där Sam Francis målar i sin ateljé i Venedig. Så går det till helt enkelt.

 

Peter Frisk

söndag 13 maj 2012

"American Visions" - Robert Hughes

USA som nation är för oss flesta både ett fullständigt mysterium och samtidigt något vi fullständigt tror oss känna igen. Men dess konst? Vad vet vi om den? I åtta entimmesprogram av konsthistorikern R. Hughes lärde jag mig en hel del nu i helgen om dess konst, arkitektur och design. Hela serien finns på Youtube. Man får mixtra lite men till slut har man sett alla avsnitt (10 minutersklipp) och så är man åter så nöjd över att fått lära sig allt om detta.

lördag 12 maj 2012

En bra dokumentär: "Modern Art Documentary ~ A Complete Guide"

Hittade en intressant dokumentär om den moderna konsten från 1978 av Herbert Kline på Youtube. En massa fina klipp av 1900-talets stora konstnärer som presenteras av ingen mindre än Orson Welles. Här dyker också  en ung Robert Hughes upp (förf. till boken "The Shock of the New",standard under några år för de som läste konstvetenskap och som även blev en tv-serie i BBC:s regi - ett avsnitt här).

 

Peter Frisk